Basjkirhästens rasbeskrivning från Basjkirhästföreningens hemsida (www.basjkir.se) lyder:

Rasbeskrivning

 

Färg: Alla färger kan förekomma. Vanligast är rödblack, brunblack, musblack, fux, brun och isabell. De flesta hästar har ål och vilttecken. Ränder och andra mörka teckningar kan även förekomma t ex på manken, i pannan och på bogen. Ofta mörka öronspetsar.

 

Huvud: Stort, tungt och långt huvud, rak profil men över nosen oftast konvex. Normalstora till stora öron. Mer eller mindre sneda ögon kan förekomma.

 

Hals: Kort till medellång hals som är brett ansatt.

 

Bål: Välutvecklat, djupt framparti från sidan. Framifrån oftast smal bringa, särskilt hos yngre djur. Basjkirhästen utvecklas långsamt och kan växa ända upp till sju års ålder. Låg markerad manke. Stark och mycket böjlig rygg med sluttande kors och lågt ansatt svans.

 

Ben: Korta, starka ben med långa lårmuskler och bra ledgångar samt runda starka hovar. Ofta hastrånga.

 

Hårrem: Kraftig man och svans. Tät fin hårrem som är mycket kort sommartid. På vintern mycket tät och lång, oftast ullik. Längden på pälsen kan variera mycket beroende på väderleken och individ, från 2 mm varma somrar till 15 cm riktigt kalla vintrar.

 

Rörelser: Basjkirhästen har lugna, mjuka gångarter som är bekväma för ryttaren. Förutom skritt, trav och galopp kan tölt och pass förekomma. Den kan, särskilt i trav, ta sig fram säkert och snabbt på osäker mark.

 

Basjkirfolket har inte avlat sin häst på utseende utan på duglighet. Basjkirhästen är mycket intelligent, lugn, klok, frisk, stark och mycket uthållig. Basjkirhästen är en viktig del inom kött- och mjölkproduktionen i Basjkirien.

 

Basjkirhästen har även längre livslängd än andra raser. I Basjkirien talar om åldrar upp till 40 - 50 år och här i Sverige är den äldsta nu levande basjkirhästen född 1989.

 

Lägg sedan till att många allergiker klarar av att vara tillsammans med och kan hantera basjkirhästar utan att få besvär!